Jag vet att jag har pratat om att det börjar ljusna i slutet av tunneln, men det är bara vissa dagar jag känner mig lite glad. Det är för mycket som tynger mig just nu känner jag. Har inga pengar, läkarräkningarna samlas på hög, jag har kontakt med polisen och gruvar mig hela tiden inför eventuell rättegång. En av mina råttor har andnöd och jag har inte råd att ta med den till veterinären, vilket krossar mig totalt just nu. Ångesten hopar sig.

Inte nog med det så har jag två karlar som tycker om mig medan jag själv känner mig på tok för avtrubbad för att "binda upp mig" i någon sorts förhållande nu, kan inte ens känna efter riktigt vad jag vill eller känner. Vad jag vet är att jag inte klarar av att känna ansvar över hur någon annan mår, eller hur någon kan bli sårad om jag gör ett snedsteg. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eller hur jag ska förklara vad jag känner. Jag både bryr mig- och tycker om båda två sjukt mycket, men jag är ändå inte riktigt där, hur jag nu ska förklara det. Numera känner jag mig inte värd att få umgås med någon av dem mer. Jag känner mig som en jävla idiot, milt sagt.

Vad sjutton ska jag göra med mitt tilltrasslade liv? Jag kom inte in på folkhögskolan till hösten heller, så nu vet jag inte vad jag ska göra.. Kan knappt ta mig upp ur sängen på mornarna för sjutton.

Vill gräva ned mig nu och krypa upp igen om sisådär 10 år.