Jag känner mig långt ifrån hel som människa, men det börjar faktiskt ljusna någonstans där framme i denna oändliga tunneln. Jag hade aldrig klarat detta utan mina underbara vänner (Ni vet vilka ni är!) och de sköna promenaderna jag lyckats ta mig ut på.

Just nu ser jag fram emot sköna sommarnätter med härliga människor och framförallt underbara dagar borta på det bästa stället som finns på denna ljuva planet, nämligen junsele. Oj vad jag längtar dit efter friheten nu!