Dag 13 - Detta intresserar mig
2011-09-22 @ 11:50:23
Egentligen finns det väldigt mycket som intresserar mig. Just nu kan jag heller inte minnas hur jag tänkte när jag valde den här frågan istället för den ursprungliga. (Den här veckan) Jag tänker nog börja med att skriva en lista över de intressen/det som intresserar mig, som jag tycker är viktigast att ta med. Sedan kommer jag nog att välja ut något av detta som jag kan fördjupa mig i, för att verkligen visa vad jag menar.
Djur, psykologi, mänskligheten, övernaturligt, vår jord, rymden, böcker, datorer.
Djur har alltid legat mig varmt om hjärtat. Sitter faktiskt i skrivande stund med en av mina käraste råttor på axeln. Det finns inte en enda dag i hela mitt liv, då jag inte haft djur i mitt liv. Vi har alltid haft hund, sedan när jag blev "tillräckligt gammal" för att sköta om något eget djur, så köpte jag en guldhamster från en av mina klasskamrater. Jag köpte honom tillsammans med en barndomskompis (Anna S.) men han fick bo hos mig eftersom Annas mamma är allergisk(?). Vi döpte den härlige hamstern till Snuffe och han var verkligen orsaken till att mitt stora djurintresse växte.
Efter det har jag haft en himla massa djur och älskat alla minst lika mycket. Innan jag först fick för mig att ha råttor så var det två majsormar i mitt liv och före det var det hamstrar, både dvärg och guld. Det finns nog ändå ingen djurart som stulit mitt hjärta så som råttorna gjort. Dom är inte alls som man tror att dom ska vara!
I framtiden så hoppas jag på att kunna se mig själv med häst, på ett eller annat vis. Jag har alltid varit riktigt hästintresserad och velat att fortsätta lära mig om dom osv, men det har inte funnits pengar till det. Jag hann gå på ridskola i rätt många år innan jag fick lägga ner. Snart så.. Förhoppningsvis!
Efter det har jag haft en himla massa djur och älskat alla minst lika mycket. Innan jag först fick för mig att ha råttor så var det två majsormar i mitt liv och före det var det hamstrar, både dvärg och guld. Det finns nog ändå ingen djurart som stulit mitt hjärta så som råttorna gjort. Dom är inte alls som man tror att dom ska vara!
I framtiden så hoppas jag på att kunna se mig själv med häst, på ett eller annat vis. Jag har alltid varit riktigt hästintresserad och velat att fortsätta lära mig om dom osv, men det har inte funnits pengar till det. Jag hann gå på ridskola i rätt många år innan jag fick lägga ner. Snart så.. Förhoppningsvis!
Inget i mitt liv har någonsin skänkt mig lika mycket glädje.
Jag kan komma att skriva om fler av mina intressen en annan gång. Känns som om både hjärna och hjärta är på tok för fullt av känslorna jag får när jag tänker på hur mycket alla mina djur har hjälpt mig genom åren. De är helt enkelt bäst! Den bästa medicinen för mig när jag känner mig nere. Sötnosar!
Dag 12 - I min handväska
2011-09-07 @ 07:09:40
I min handväska
Den här blir lite konstig eftersom jag inte har någon handväska! Däremot har jag min vanliga axelväska där jag i princip alltid har med mig nedanstående.
• Värktabletter
• Nässpray
• Mensskydd
• Kalender
• Anteckningsblock
• Deodorant
• Handkräm
• Hårspännen
Brukar även slänga ner en bok + skolpärmen, pennor osv.
Dag 11 - Mina syskon
2011-09-06 @ 18:28:13
Mina syskon
Det här inlägget har jag suttit fast med i flera dagar. Vet inte hur jag ska börja, men nu tänker jag göra ett försök!
Det här inlägget har jag suttit fast med i flera dagar. Vet inte hur jag ska börja, men nu tänker jag göra ett försök!
Jimmy
Mannen som har hjärtat på det rätta stället. Han är varm och go, lätt att älska! Jimmy är social, lugn och med ett enormt tålamod, vilket verkligen behövs med tanke på det han valt att jobba med. Han jobbar nämligen inom vården och är även väldigt varmhjärtad, förstående och pedagogisk.
Han är en pärla på jobbet och kommer nog aldrig att behöva vara arbetslös mer, men på fritiden är han smågalen, slarvig och full av humor. Har ibland svårt att förstå sitt eget bästa och om jag inte missuppfattat det så är Jimmy minst lika empatisk som jag är!
Min och Jimmys relation är nog bättre än den varit någonsin nu. Jag kan dock inte minnas att vi varit ovänner någonsin, men däremot så vet jag att vi kommer varandra närmre hela tiden.
Han är en pärla på jobbet och kommer nog aldrig att behöva vara arbetslös mer, men på fritiden är han smågalen, slarvig och full av humor. Har ibland svårt att förstå sitt eget bästa och om jag inte missuppfattat det så är Jimmy minst lika empatisk som jag är!
Min och Jimmys relation är nog bättre än den varit någonsin nu. Jag kan dock inte minnas att vi varit ovänner någonsin, men däremot så vet jag att vi kommer varandra närmre hela tiden.
Robin
Detta är ett riktigt troll. Robin älskar att trolla med allt och alla, men vi vet nog att du är en riktig mjukis innerst inne ;)
Min och Robins relation har aldrig varit bra. Han har drivit (trollat/mobbat) med mig under i princip hela mitt liv och jag har därför fått en ganska reserverad inställning till honom. Jag har även lärt mig hur man ignorerar, är tyst och inte bryr sig.
Detta låter kanske lite tragiskt, men så kan det bli. Men Robin är föralltid min käre storebror ändå och jag vet att han innerst inne aldrig menat att såra mig, eller Isabelle för den delen.
Min och Robins relation har aldrig varit bra. Han har drivit (trollat/mobbat) med mig under i princip hela mitt liv och jag har därför fått en ganska reserverad inställning till honom. Jag har även lärt mig hur man ignorerar, är tyst och inte bryr sig.
Detta låter kanske lite tragiskt, men så kan det bli. Men Robin är föralltid min käre storebror ändå och jag vet att han innerst inne aldrig menat att såra mig, eller Isabelle för den delen.
Isabelle
En av mina bästa vänner under uppväxten. Som vi bråkade på den tiden! (Jag har en känsla av att jag vet vem det var som egentligen drev på den där mobbningen. Tror fan inte den kom från mig från början!) Men oj vad jag brydde mig om dig, trots allt. Jag ville inte att någon skulle kröka ett hårstrå på ditt huvud!
Det är helt otroligt att vi har en sån här trygg relation egentligen, med tanke på hur tiderna har varit. Det känns som om vi kan prata om vad som helst med varandra! Är alla systrar såhär?
Du borde inte vara osäker i dig själv. Vet att det är lätt att det blir så när man är kvinna, men du har verkligen inga fel! Det finns inget med dig som behöver fixas, för du är inte trasig! Jag hoppas verkligen att du kan inse detta av både hjärta och själ. Du är perfekt, precis som du är!
Det är helt otroligt att vi har en sån här trygg relation egentligen, med tanke på hur tiderna har varit. Det känns som om vi kan prata om vad som helst med varandra! Är alla systrar såhär?
Du borde inte vara osäker i dig själv. Vet att det är lätt att det blir så när man är kvinna, men du har verkligen inga fel! Det finns inget med dig som behöver fixas, för du är inte trasig! Jag hoppas verkligen att du kan inse detta av både hjärta och själ. Du är perfekt, precis som du är!
Det spelar egentligen ingen roll hur tiderna har varit. Jag har - och kommer alltid att älska mina kära syskon.
Dag 10 - Tre dåliga egenskaper som stämmer in på mig
2011-08-31 @ 20:31:09
Tre dåliga egenskaper som stämmer in på mig
Eftersom jag redan valt ut tre bra egenskaper så tar jag även med mig tre dåliga.
Slarvig
Jag kan vara både lat och slarvig många gånger. När det kommer till att vara ordningsam, ha bra disciplin och liknande så ligger jag sällan bra till. Däremot så försöker jag hålla riktigt bra ordning på skolgrejer den här gången! Har köpt pärmar, plastfickor och massor med annat skit för att underlätta litegrann. Lilla Nathalie tycker om att leka att hon kan hålla ordning ;)
Osäker
Jag har på tok för dålig självkänsla, likadant med självförtroendet. Det är något jag arbetar på att förbättra precis hela tiden genom att ta mig igenom utmaningar, jobbiga saker som måste göras och liknande. Om jag någonsin ska utvecklas och växa som person måste jag verkligen ta mig ur min bubbla, ge mig själv utmaningar och våga ta lite plats! Tro mig.. Jag försöker precis hela tiden så som det ser ut nu. Forsa folkhögskola är en av mina utmaningar och den klarar jag galant så här långt! (Wow. Knappt en och en halv vecka, men ändå!)
Självutplånande
Tidigare skrev jag att en av mina goda egenskaper är att jag är anpassningsbar. Men den egenskapen kan ha sina nackdelar om jag inte sätter gränser för hur mycket jag kan ställa upp för andra. Jag går ofta över gränsen och utplånar mig själv bara för att vara andra till lags och för att hjälpa till.
Jag inte tillåtit mig själv att ha en egen åsikt eller vilja tidigare. Man kan säga att viljan försvann ersattes av behovet där jag känner att jag måste vara andra till lags. Numera tar jag däremot mer plats än vad jag gjort tidigare och jag försöker hela tiden att inse att jag faktiskt också har ett värde, precis som alla andra!
Jag inte tillåtit mig själv att ha en egen åsikt eller vilja tidigare. Man kan säga att viljan försvann ersattes av behovet där jag känner att jag måste vara andra till lags. Numera tar jag däremot mer plats än vad jag gjort tidigare och jag försöker hela tiden att inse att jag faktiskt också har ett värde, precis som alla andra!
Dag 9 - Min tro
2011-08-30 @ 08:42:51
Min tro
Först och främst så tror jag inte på en gud. Då tror jag faktiskt hellre på teorin om att någon annan intelligent art har hälsat på och varit så mycket mer utvecklade att våra dåvarande primitiva hjärnor fick för sig att arten var övernaturliga gudar. (Finns till och med stenristningar, grottmålningar och liknande som tyder på detta) Det låter bra nog mer logiskt än någon gud i världen!
Något annat jag tror på är att vi alla har en själ. Vår själ kommer alltid att leva vidare och alla liv vi lever är till för att stärka just vår egen själ. Jag tror även att våra själar förbereds för någonting, men vet inte vad.
Något annat som jag tror på så stenhårt att jag vet det, är att det finns liv på andra planeter. Jag är även ganska övertygad om att vi inte är de enda intelligenta varelserna i världen.
Självklart blir jag inte helt övertygad om någonting av ovanstående
teorier förrän jag fått det bevisat för mig. Sååå naiv är jag inte!
teorier förrän jag fått det bevisat för mig. Sååå naiv är jag inte!
Dag 8 - Ett ögonblick
2011-08-30 @ 08:41:48
Ett hemskt ögonblick
Eftersom det finns totalt tre dagar då jag ska skriva om ett ögonblick i mitt liv, så väljer jag att skriva om mitt värsta ögonblick först. Då kan jag bara dela med mig av två positiva ögonblick sedan!
Eftersom det finns totalt tre dagar då jag ska skriva om ett ögonblick i mitt liv, så väljer jag att skriva om mitt värsta ögonblick först. Då kan jag bara dela med mig av två positiva ögonblick sedan!
Det är som så att jag och en vän ska ta bussen in till stan och sjunga i kören. Allt är som det ska men vi är stressade eftersom tidsplaneringen inte var den bästa och skyndar oss därför när vi är påväg mot busshållsplatsen. Mitt i brådskan så är det jag som går först ut genom ytterdörren, så jag antar att det är därför dörren förblev olåst. Jag glömde att ta ansvaret att låsa dörren eftersom jag tog för givet att den som går ut sist gör det. (så brukar det vara!)
När vi når e4:an så hör vi någonting bakifrån, så vi vänder oss om. Till vår förskräckelse ser vi att min familjs hund, Lillie, kommer travandes efter oss. En stund gick då vi beklagade oss över att vi kanske missar bussen, medans vi nu försökte få tag på hundrackarn, som envisades med att springa undan och busa. Hon såg verkligen ut att ha skitkul! Jag minns inte om hon hade halsband eller inte.
Plötsligt så springer Lillie rakt mot e4:an och vi båda blir helt panikslagna och tjuter "LILLIIIIE!!", då vänder hon och springer längs trottoaren igen och vi börjar jaga henne på nytt. Nu först börjar vi förstå allvaret med att jaga hunden så nära e4:an, men vi tänker nog fortfarande inte helt klart eftersom vi inte kommer fram till ett smartare sätt att fånga in hunden.
Så får nu min kompis nästan tag på Lillie i nackskinnet, jag ser att hon nästan har ett grepp, men vips! Så tar hunden ett sånt där skutt (som hundar ofta gör efter att ha stått stillastående när man leker med dom), och springer rakt mot e4:an igen och vidare. Nu kommer ögonblicket jag tänkt komma fram till... Detta ögonblicket kändes som flera minuter för mig.
Jag följer henne helt paralyserat med blicken och kan inte få fram ett ord. Känner hur skriket tränger sig fram ur strupen och det blir verkligen bara ett skrik. Hör lite kvavt hur min vän skriker ett gällt "LILLIE!!" i falsett och sedan..
*DUNS*
Jag ser inte Lillie där hon var senast och försöker intala mig själv att hon visst hunnit förbi och att hon inte alls är skadad. Men sedan kollar jag nedåt vägen och där ser jag henne... Alldeles i mitten av de båda körfilerna. Helt stilla. Åh nej..
Skriker. Grinar. Ramlar. Minns inte så mycket. Ramlar ihop på knä utanför vår gård och fortsätter att gråta, medan min vän går in och berättar vad som har hänt för min pappa. Åh vad jag skuldsatte mig själv. Länge!
Vi skickade faktiskt ett kort till den unga killen som hade oturen att köra på Lillie. Han hade inte en chans att hinna reagera med tanke på hur mörkt det var ute och så var hunden dessutom svart. I kortet berättade vi att vi inte vill att han ska känna skuld och att vi inte tycker att det är hans fel.
När vi når e4:an så hör vi någonting bakifrån, så vi vänder oss om. Till vår förskräckelse ser vi att min familjs hund, Lillie, kommer travandes efter oss. En stund gick då vi beklagade oss över att vi kanske missar bussen, medans vi nu försökte få tag på hundrackarn, som envisades med att springa undan och busa. Hon såg verkligen ut att ha skitkul! Jag minns inte om hon hade halsband eller inte.
Plötsligt så springer Lillie rakt mot e4:an och vi båda blir helt panikslagna och tjuter "LILLIIIIE!!", då vänder hon och springer längs trottoaren igen och vi börjar jaga henne på nytt. Nu först börjar vi förstå allvaret med att jaga hunden så nära e4:an, men vi tänker nog fortfarande inte helt klart eftersom vi inte kommer fram till ett smartare sätt att fånga in hunden.
Så får nu min kompis nästan tag på Lillie i nackskinnet, jag ser att hon nästan har ett grepp, men vips! Så tar hunden ett sånt där skutt (som hundar ofta gör efter att ha stått stillastående när man leker med dom), och springer rakt mot e4:an igen och vidare. Nu kommer ögonblicket jag tänkt komma fram till... Detta ögonblicket kändes som flera minuter för mig.
Jag följer henne helt paralyserat med blicken och kan inte få fram ett ord. Känner hur skriket tränger sig fram ur strupen och det blir verkligen bara ett skrik. Hör lite kvavt hur min vän skriker ett gällt "LILLIE!!" i falsett och sedan..
*DUNS*
Jag ser inte Lillie där hon var senast och försöker intala mig själv att hon visst hunnit förbi och att hon inte alls är skadad. Men sedan kollar jag nedåt vägen och där ser jag henne... Alldeles i mitten av de båda körfilerna. Helt stilla. Åh nej..
Skriker. Grinar. Ramlar. Minns inte så mycket. Ramlar ihop på knä utanför vår gård och fortsätter att gråta, medan min vän går in och berättar vad som har hänt för min pappa. Åh vad jag skuldsatte mig själv. Länge!
Vi skickade faktiskt ett kort till den unga killen som hade oturen att köra på Lillie. Han hade inte en chans att hinna reagera med tanke på hur mörkt det var ute och så var hunden dessutom svart. I kortet berättade vi att vi inte vill att han ska känna skuld och att vi inte tycker att det är hans fel.
Dag 7 - Min Bästa Vän
2011-08-27 @ 11:25:33
Min bästa vän
Ja tydligen så är vi inte några bra vänner trots allt. Får återkomma med denna.
Dag 6 - Underhållning på mina villkor
2011-08-26 @ 21:26:58
Underhållning på mina villkor
En liten lista på saker som underhåller mig och ev några ord om varje.
• Bra serier eller film
• Läsa och skriva
• Fotografera
• Rita
En liten lista på saker som underhåller mig och ev några ord om varje.
• Umgänge
Att umgås med roliga människor har väl alltid varit en av de bästa och mest underhållande tidsfördriv i världen? Är riktigt glad att jag fått börja på forsa folkhögskolan och fått känna flera stycken riktigt härliga människor! Ser fram emot att få lära känna er närmre också.
• Djur
Eftersom det mesta med djur underhåller mig så tänkte jag att det kan vara värt att ta upp. Under åren har jag varit omringad av många, många djur! Bland annat hästar (ridning & skötsel), hundar, hamstrar, chinchillor osv. Det enda som inte är så underhållande med djur är burstädning och liknande ;) Inte så konstigt kanske.
• Datorer
Framför datorn kan man göra mycket! Spela, surfa, skriva, läsa, lyssna på musik, kolla på film och mycket mera! Detta är nog vad jag underhåller mig mest med. Folk som kommer och säger att man är nörd och sitter för mycket vid datorn, kan väl klaga lika mycket på folk som sitter framför tv:n, tycker jag! Det är bra nog samma sak. Man sitter och underhåller sig framför det man själv gillar, ellerhur?
• Skog/natur och fiske
Jag har alltid känt någon sorts inre frid så fort jag går ut i naturen och skogen. Fiske har legat mig varmt om hjärtat i hela mitt liv! Däremot har det inte blivit så himla mycket fisketurer på senare tid. Får se till att det blir mer av det!
• Promenader
Långa och intensiva promenader har jag alltid tyckt om. Det är dock mycket trevligare med sällskap än utan, så utan sällskap kommer jag inte långt. Då blir det mer ett skyndsamt småspringande för att slippa vara ute själv!
Att umgås med roliga människor har väl alltid varit en av de bästa och mest underhållande tidsfördriv i världen? Är riktigt glad att jag fått börja på forsa folkhögskolan och fått känna flera stycken riktigt härliga människor! Ser fram emot att få lära känna er närmre också.
• Djur
Eftersom det mesta med djur underhåller mig så tänkte jag att det kan vara värt att ta upp. Under åren har jag varit omringad av många, många djur! Bland annat hästar (ridning & skötsel), hundar, hamstrar, chinchillor osv. Det enda som inte är så underhållande med djur är burstädning och liknande ;) Inte så konstigt kanske.
• Datorer
Framför datorn kan man göra mycket! Spela, surfa, skriva, läsa, lyssna på musik, kolla på film och mycket mera! Detta är nog vad jag underhåller mig mest med. Folk som kommer och säger att man är nörd och sitter för mycket vid datorn, kan väl klaga lika mycket på folk som sitter framför tv:n, tycker jag! Det är bra nog samma sak. Man sitter och underhåller sig framför det man själv gillar, ellerhur?
• Skog/natur och fiske
Jag har alltid känt någon sorts inre frid så fort jag går ut i naturen och skogen. Fiske har legat mig varmt om hjärtat i hela mitt liv! Däremot har det inte blivit så himla mycket fisketurer på senare tid. Får se till att det blir mer av det!
• Promenader
Långa och intensiva promenader har jag alltid tyckt om. Det är dock mycket trevligare med sällskap än utan, så utan sällskap kommer jag inte långt. Då blir det mer ett skyndsamt småspringande för att slippa vara ute själv!
• Bra serier eller film
• Läsa och skriva
• Fotografera
• Rita
Dag 5 - Vad är kärlek?
2011-08-24 @ 22:44:14
Vad är Kärlek?
Kärlek för mig, är när jag blir alldeles varm av att bara tänka på honom. Jag känner att man kan göra vad som helst, bara det gör honom lycklig. Helt plötsligt så lever jag för någon annan och vill göra allt för att underlätta för den personen. Att få tillfredställa personen jag är kär i och älskar, är bland det bästa som finns!
Uppmärksamheten jag får från den jag älskar är den bästa som existerar. Jag kan ligga nära min kärlek i flera timmar utan att bli rastlös. Jag älskar att överraska honom eller att visa för honom hur mycket han betyder för mig. Jag tycker även om att låta honom ge sig ut på äventyr och visa att han inte alls behöver känna att han måste vara med mig hela tiden, även om det vore helt underbart om man kunde göra så!
Att bara få känna min älskades hand mot min hud är en oerhört härlig känsla. Njutningen är fulländad och jag kan aldrig bli trött på den. Den beröringen jag får från honom värdesätter jag hur högt som helst!
Kärlek för mig innebär att jag aldrig någonsin skulle kunna göra någonting som sårar honom. Jag kan inte ens tänka tanken eller känna frestelse längre. För mig existerar inte längre någon annan man. Jag kan endast se nya vänner i andra män.
Men för att kärleken ska fortsätta vara helig för mig så krävs det även tillit. Och när min kärlek gör ett misstag som rubbar den, så kommer vi att bli tvungen kämpa hårt för att jag ska kunna känna likadant igen. Helt plötsligt kan jag komma med krav som inte skulle existera annars. Är inte min kärlek beredd att göra detta för mig, så vet jag inte om han någonsin kan vinna min tillit igen..
Uppmärksamheten jag får från den jag älskar är den bästa som existerar. Jag kan ligga nära min kärlek i flera timmar utan att bli rastlös. Jag älskar att överraska honom eller att visa för honom hur mycket han betyder för mig. Jag tycker även om att låta honom ge sig ut på äventyr och visa att han inte alls behöver känna att han måste vara med mig hela tiden, även om det vore helt underbart om man kunde göra så!
Att bara få känna min älskades hand mot min hud är en oerhört härlig känsla. Njutningen är fulländad och jag kan aldrig bli trött på den. Den beröringen jag får från honom värdesätter jag hur högt som helst!
Kärlek för mig innebär att jag aldrig någonsin skulle kunna göra någonting som sårar honom. Jag kan inte ens tänka tanken eller känna frestelse längre. För mig existerar inte längre någon annan man. Jag kan endast se nya vänner i andra män.
Men för att kärleken ska fortsätta vara helig för mig så krävs det även tillit. Och när min kärlek gör ett misstag som rubbar den, så kommer vi att bli tvungen kämpa hårt för att jag ska kunna känna likadant igen. Helt plötsligt kan jag komma med krav som inte skulle existera annars. Är inte min kärlek beredd att göra detta för mig, så vet jag inte om han någonsin kan vinna min tillit igen..
Dag 4 - Tre goda egenskaper som beskriver mig väl
2011-08-22 @ 23:20:33
Tre goda egenskaper som beskriver mig väl
Det är riktigt svårt att välja och förklara tre stycken bra egenskaper om sig själv. Känner att det dök upp negativa kommentarer ang mina positiva egenskaper. Får det verkligen vara så? Undra om det kommer att bli lättare att skriva om tre dåliga egenskaper senare..
Empatisk
De som känner mig sitter nog och flinar nu eftersom den första egenskapen jag tar upp, är så pass uppenbar att det blir lite skrattretande. Även om det är en fin egenskap som jag är stolt över så kan den vara tung att bära vissa gånger. Problemet ligger nog i att känslan ofta slår över till sympati, vilket inte är så bra alla gånger eftersom det gör att jag mår dåligt själv.Eftersom jag även bryr mig mer om andra än mig själv så händer det ofta att jag utplånar mig själv totalt för att hjälpa någon annan. Dock har jag blivit tvungen att sluta med detta eftersom jag började må så pass psykiskt dåligt att det helt enkelt inte funkade mer. Hur ska jag kunna hjälpa andra när jag själv sitter längst ned på botten?
Ärlig
Detta är för mig en av de viktigaste egenskaperna för att en relation överhuvudtaget ska kunna fungera. Man säger inte "ärlighet varar längst" utan anledning. Ärlighet för mig, innebär en hel del. Bland annat så pratar jag inte skit eller negativt om någon person, utan att dess vetskap. Om man har någonting att säga till någon, så tar man väl upp det med den personen ifråga? Annars får man fan vara tyst!
Snackar någon skit med mig om någon annan så finns det risk att jag blir riktigt jävla förbannad. Jag mår fysiskt illa och får ont i magen av det. Det finns bara ett fåtal personer som jag kan prata om utan att känna så, antagligen för att det bara ligger sanning i det jag säger och för att dessa redan har betett sig så sjukt dåligt mot mig.
Anpassningsbar
Är det något som jag klarar av så är det att anpassa mig. Jag kan anpassa mig till nästan vad som helst! Ofta går jag över gränsen och utplånar mig själv bara för att passa in, men jag arbetar hela tiden med att stärka denna egenskapen och se till att den inte går överstyr. Det är en bra egenskap om man inte använder den fel, så som jag har gjort alla tider.Jag har egentligen aldrig tillåtit mig själv att ha en egen åsikt eller vilja. Det var som om viljan försvann och behovet av att vara andra till lags tog över. Jag har alltid ogillat bråk, konflikter och även flytt från tunga känslor. (sorger osv) Anpassade mig istället för att strida för någonting jag vill/vet/kan/borde.
"Självutplånande", bör nog tas upp dag 10?
Det här åt jag i dag...?
2011-08-22 @ 22:46:25
Först och främst.. Jag tycker att denna uppgiften är sjukt tråkig och vill helst av allt hoppa över skiten!
Sen åt jag och Olle fiskpinnar och hemmagjord potatismos idag. Det var skitgott! Blev hur mätt som helst ;) Men nä. Jag tycker att dagens utmaning är skit. Ser redan nu att det är några till jag helst av allt skulle vilja ändra på.. Hmm undra om jag ska göra det? Javisst!
Sen åt jag och Olle fiskpinnar och hemmagjord potatismos idag. Det var skitgott! Blev hur mätt som helst ;) Men nä. Jag tycker att dagens utmaning är skit. Ser redan nu att det är några till jag helst av allt skulle vilja ändra på.. Hmm undra om jag ska göra det? Javisst!
Listan inkl ändringar
Dag 01
Om mig
Dag 02
Min första kärlek
Dag 03
Mina föräldrar
Dag 04
Det här åt jag i dag - Tre goda egenskaper som beskriver mig väl
Så pass meningslös att jag fick för mig att redigera hela listan!
Dag 05
Vad är kärlek?
Dag 06
Min dag - Underhållning på mina villkor
Detta skriver man ju om hela tiden ändå!
Dag 07
Min bästa vän
Dag 08
Ett ögonblick
Dag 09
Min tro
Dag 10
Det här hade jag på mig i dag - Tre dåliga egenskaper som stämmer in på mig
Suuuck... Nej.
Dag 11
Mina syskon
Dag 12
I min handväska
Dag 13
Den här veckan - Detta intresserar mig
Behöver jag förklara varför?
Dag 14
Vad hade jag på mig i dag? - Något jag skäms över att tycka om
Tråkigaste jag vet är "dagens klädsel"-inlägg.
Dag 15
Mina drömmar
Dag 16
Min första kyss
Dag 17
Ett favoritminne
Dag 18
Min favoritfödelsedag - En resa värd att minnas
Det känns så himla ointressant med födelsedagar.
Dag 19
Detta ångrar jag
Dag 20
Den här månaden - Något jag önskar
Suck..
Dag 21
Ett annat ögonblick
Dag 22
Det här upprör mig
Dag 23
Det här får mig att må bättre
Dag 24
Det här får mig att gråta
Dag 25
En första
Dag 26
Mina rädslor
Dag 27
Min favoritplats
Dag 28
Det här saknar jag
Dag 29
Mina ambitioner
Dag 30
Ett sista ögonblick
Dag 01
Om mig
Dag 02
Min första kärlek
Dag 03
Mina föräldrar
Dag 04
Det här åt jag i dag - Tre goda egenskaper som beskriver mig väl
Så pass meningslös att jag fick för mig att redigera hela listan!
Dag 05
Vad är kärlek?
Dag 06
Min dag - Underhållning på mina villkor
Detta skriver man ju om hela tiden ändå!
Dag 07
Min bästa vän
Dag 08
Ett ögonblick
Dag 09
Min tro
Dag 10
Det här hade jag på mig i dag - Tre dåliga egenskaper som stämmer in på mig
Suuuck... Nej.
Dag 11
Mina syskon
Dag 12
I min handväska
Dag 13
Den här veckan - Detta intresserar mig
Behöver jag förklara varför?
Dag 14
Vad hade jag på mig i dag? - Något jag skäms över att tycka om
Tråkigaste jag vet är "dagens klädsel"-inlägg.
Dag 15
Mina drömmar
Dag 16
Min första kyss
Dag 17
Ett favoritminne
Dag 18
Min favoritfödelsedag - En resa värd att minnas
Det känns så himla ointressant med födelsedagar.
Dag 19
Detta ångrar jag
Dag 20
Den här månaden - Något jag önskar
Suck..
Dag 21
Ett annat ögonblick
Dag 22
Det här upprör mig
Dag 23
Det här får mig att må bättre
Dag 24
Det här får mig att gråta
Dag 25
En första
Dag 26
Mina rädslor
Dag 27
Min favoritplats
Dag 28
Det här saknar jag
Dag 29
Mina ambitioner
Dag 30
Ett sista ögonblick
Dag 3 - Mina föräldrar
2011-08-20 @ 17:42:57
Min mamma
Min pappa
Du, käraste moder, är verkligen den starkaste personen jag känner. Det finns inte en enda person jag känner till som har kämpat så mycket som du har gjort. Grejen är att du är lite för varm och go. Du är lite för snäll. Du tar på dig lite för mycket av allt som ska göras och jag är rädd att folk ska utnyttja det igen. Vi vet redan någon som har gjort det, ellerhur? Säger inga namn!
Nu för tiden vet jag att det är typiskt oss kvinnor att vilja dela med oss så mycket vi kan av vår värme, omsorg och empati. Det ligger i vår natur. Men du måste komma ihåg att du är sjukt viktig själv! Om inte du får den omsorg du behöver och någon som tar hand om dig för en gångs skull så kommer du få svårare att dela med dig av din egen värme. Det värsta är att du fortsätter att ge av dig själv när du inte har någon energi kvar eller egentligen inte orkar, för nä. Det ligger inte i din natur.
Jag vill inte att du ska stressa ihjäl dig, käraste mamma. Jag vill inte att du ska bli sjukare bara för att du kräver så mycket av dig själv hela tiden. Jag önskar att jag själv och alla andra i din omgivning kunde se dig för vad du verkligen gör och att vi också kan lyfta på våra feta arslen och ge dig en hand, för en gång skull!
Jag älskar verkligen dig, mamma. Du är min förebild! Jag vill kunna vara så stark som du är, när jag blir stor. Det enda jag vill försöka göra annorlunda är det där med att bjuda lite för mycket på sig själv. Jag vet hur tungt det kan bli eftersom jag sett dig. Inte för att jag inte tror att du klarar det, för det gör du! Men jag vill att du ska kunna leva du också.
Nu för tiden vet jag att det är typiskt oss kvinnor att vilja dela med oss så mycket vi kan av vår värme, omsorg och empati. Det ligger i vår natur. Men du måste komma ihåg att du är sjukt viktig själv! Om inte du får den omsorg du behöver och någon som tar hand om dig för en gångs skull så kommer du få svårare att dela med dig av din egen värme. Det värsta är att du fortsätter att ge av dig själv när du inte har någon energi kvar eller egentligen inte orkar, för nä. Det ligger inte i din natur.
Jag vill inte att du ska stressa ihjäl dig, käraste mamma. Jag vill inte att du ska bli sjukare bara för att du kräver så mycket av dig själv hela tiden. Jag önskar att jag själv och alla andra i din omgivning kunde se dig för vad du verkligen gör och att vi också kan lyfta på våra feta arslen och ge dig en hand, för en gång skull!
Jag älskar verkligen dig, mamma. Du är min förebild! Jag vill kunna vara så stark som du är, när jag blir stor. Det enda jag vill försöka göra annorlunda är det där med att bjuda lite för mycket på sig själv. Jag vet hur tungt det kan bli eftersom jag sett dig. Inte för att jag inte tror att du klarar det, för det gör du! Men jag vill att du ska kunna leva du också.
Min pappa
Du, käraste fader, är en av de största charmörer som någonsin har vandrat på denna jord! Det finns nog inte en kvinna som inte känner sig riktigt speciell efter att ha fått lite av din uppmärksamhet. Det tråkiga är väl då att det finns de som misstolkar dig eftersom att dom inte vet att det är sån du är. Det är din personlighet som gör att du flirtar och charmar alla kvinnor. Brukar inte du till och med charma mormor? Haha!
Dig kan jag lita på i alla väder när det kommer till fisketurer. Det vore så himla kul att få komma ut igen! Nästa sommar, eller vad säger du? Jag vill ut på äventyr och jag vet minsann att du också skulle vilja komma ut.
Helt plötsligt har jag en helt annan förståelse för dig och hur du måste ha känt dig under all tid då du varit arbetslös. Det är inte roligt att behöva bli försörjd av någon annan och för dig som är arbetande man måste det kännas hundra gånger värre.
Men även om det känns jobbigt så vet du hur mycket energi du har. Du vet hur mycket du och din aura kan förändra ett helt rum. När du inte är positiv så påverkas andra nått enormt och jag vet att du verkligen försöker att vara positiv! Men jag förstår att det inte är lätt alla gånger och jag kan helt klart tycka att vi är lite väl orättvis mot dig när vi blir sådär arga på dig för att du har druckit.
Fast jag måste ändå påminna dig om att du borde försöka mer. Bara för att du känner dig värdelös eller att du inte är till nytta så betyder det inte att du är det. Du kan finnas där för mamma när hon har det tufft och på så vis hjälpa till hur mycket som helst! Det är inte lätt för henne heller.
Jag älskar dig, pappa. Jag längtar verkligen efter fler fisketurer med dig! Det skulle vara roligt for oss att få visa Olle hur skillade vi är, någon gång i framtiden. Jag hoppas att det gör er gott att få vara mer ensamma nu när ungarna är borta nästan hela tiden. Jag har märkt att ni båda är på mycket bättre humör och bråkar mycket mindre än vad ni gjort tidigare och det glädjer mig verkligen!
Dig kan jag lita på i alla väder när det kommer till fisketurer. Det vore så himla kul att få komma ut igen! Nästa sommar, eller vad säger du? Jag vill ut på äventyr och jag vet minsann att du också skulle vilja komma ut.
Helt plötsligt har jag en helt annan förståelse för dig och hur du måste ha känt dig under all tid då du varit arbetslös. Det är inte roligt att behöva bli försörjd av någon annan och för dig som är arbetande man måste det kännas hundra gånger värre.
Men även om det känns jobbigt så vet du hur mycket energi du har. Du vet hur mycket du och din aura kan förändra ett helt rum. När du inte är positiv så påverkas andra nått enormt och jag vet att du verkligen försöker att vara positiv! Men jag förstår att det inte är lätt alla gånger och jag kan helt klart tycka att vi är lite väl orättvis mot dig när vi blir sådär arga på dig för att du har druckit.
Fast jag måste ändå påminna dig om att du borde försöka mer. Bara för att du känner dig värdelös eller att du inte är till nytta så betyder det inte att du är det. Du kan finnas där för mamma när hon har det tufft och på så vis hjälpa till hur mycket som helst! Det är inte lätt för henne heller.
Jag älskar dig, pappa. Jag längtar verkligen efter fler fisketurer med dig! Det skulle vara roligt for oss att få visa Olle hur skillade vi är, någon gång i framtiden. Jag hoppas att det gör er gott att få vara mer ensamma nu när ungarna är borta nästan hela tiden. Jag har märkt att ni båda är på mycket bättre humör och bråkar mycket mindre än vad ni gjort tidigare och det glädjer mig verkligen!
Dag 2 - Min första kärlek
2011-08-19 @ 13:39:26
Min Första Kärlek
Min första riktiga kärlek var ganska tragisk. Jag säger inga namn eftersom jag inte vet om han skulle uppskatta det. Jag mådde för det första väldigt dåligt på den tiden och behandlade inte honom speciellt bra. Vi levde därför i ett väldigt destruktivt förhållande som inte någon av oss mådde bra av i slutändan. Det förändrade dock inte känslorna vi hade så vi fortsatte att kämpade på!
Jag önskar verkligen att han hade satt gränser för mitt betéende. Jag var verkligen inte stabil och mycket gick ut över honom. Dock så sa han aldrig ifrån! Så jag fattade aldrig att jag gjorde fel. Jag gjorde faktiskt inte det. När han däremot gjorde det så var det samtidigt som han sa att han inte orkade mer, så det tog slut likförbannat.
Dock blev vi tillsammans en gång till och jag lovade att bättra mig. Men det är inte så lätt att bryta ett gammalt mönster, så jag betedde mig fortfarande inte bra. Däremot försökte jag verkligen. Jag mådde verkligen inte bra och kände mig ännu mer värdelös nu när jag förstått att han hade mått så dåligt, länge, pga mig! Vi gjorde slut igen. Det fungerade helt enkelt inte! Jag var inte redo att kasta mig in i ett förhållande så som jag mådde. (Vilket jag inte hade fattat, men det gör jag nu)
Måste ändå få berätta att även om det här förhållandet inte var speciellt bra, så räddade den här killen livet på mig. Det är det som tynger mig mest. Han försökte verkligen hjälpa mig och vad gör jag då? Jag behandlar honom som skit och tar honom för given! Det enda jag kan trösta mig med är att det inte var medvetet. Jag ville aldrig någonsin skada honom. Aldrig! Jag älskade honom så mycket att det gjorde ont. Men nu i efterhand vet jag inte om jag var kär på riktigt. Funderar på om det kan vara så att jag rent av blandade ihop kärlek med beundran. Han var min hjälte! Förälskad vet jag att jag var.
Som tur är (om man nu ska försöka tänka positivt) så är vi kvitt sedan länge, med tanke på vad han utsatte mig för efter att vi inte längre hade något förhållande. Men det är en annan historia!
Jag önskar verkligen att han hade satt gränser för mitt betéende. Jag var verkligen inte stabil och mycket gick ut över honom. Dock så sa han aldrig ifrån! Så jag fattade aldrig att jag gjorde fel. Jag gjorde faktiskt inte det. När han däremot gjorde det så var det samtidigt som han sa att han inte orkade mer, så det tog slut likförbannat.
Dock blev vi tillsammans en gång till och jag lovade att bättra mig. Men det är inte så lätt att bryta ett gammalt mönster, så jag betedde mig fortfarande inte bra. Däremot försökte jag verkligen. Jag mådde verkligen inte bra och kände mig ännu mer värdelös nu när jag förstått att han hade mått så dåligt, länge, pga mig! Vi gjorde slut igen. Det fungerade helt enkelt inte! Jag var inte redo att kasta mig in i ett förhållande så som jag mådde. (Vilket jag inte hade fattat, men det gör jag nu)
Måste ändå få berätta att även om det här förhållandet inte var speciellt bra, så räddade den här killen livet på mig. Det är det som tynger mig mest. Han försökte verkligen hjälpa mig och vad gör jag då? Jag behandlar honom som skit och tar honom för given! Det enda jag kan trösta mig med är att det inte var medvetet. Jag ville aldrig någonsin skada honom. Aldrig! Jag älskade honom så mycket att det gjorde ont. Men nu i efterhand vet jag inte om jag var kär på riktigt. Funderar på om det kan vara så att jag rent av blandade ihop kärlek med beundran. Han var min hjälte! Förälskad vet jag att jag var.
Som tur är (om man nu ska försöka tänka positivt) så är vi kvitt sedan länge, med tanke på vad han utsatte mig för efter att vi inte längre hade något förhållande. Men det är en annan historia!
Dag 1 - Om mig
2011-08-19 @ 13:07:16
Lite om mig själv
Jag heter Nathalie Andresen och är en tjugoårig tjej som är född den 28 feb 1991 i Hudiksvall. Jag är uppvuxen i Iggesund med min familj bestående av mamma Camilla, pappa Kim, storebröderna Jimmy & Robin och så min Lillasyster Isabelle. Vi hade även två hundar under större delen av mitt liv, nämligen Ronja och Rocky. Just nu har vi en schäferblandning, Zeke!
Jag har alltid varit en kär djurvän och även älskat att tillbringa mycket tid i skog, natur och gärna vid en sjö/bäck med ett met-/kastspö i handen. Har även alltid sett upp till mina storebröder och det är nog just därför som jag alltid har varit ganska "manlig", nördig osv. Jag ville vara som dom!
Min uppväxt
Jag kan inte påstå att jag hade en dålig uppväxt, även om jag fick gå igenom en hel del som har påverkat mig och som påverkar mig än idag. Under hela min uppväxt så har jag varit sjukt nedvärderande mot mig själv, känd mig mindre värd än alla andra och äcklig. Jag har alltid känt mig annorlunda och därför fått för mig att jag inte är värd någonting. Fram tills nyligen då jag faktiskt insåg att det faktiskt inte är så, blev riktigt förvånad när jag upptäckte det. Det kändes konstigt att jag bara fått för mig att det är så, när jag i själva verket egentligen har minst samma värde som alla andra.
Jag var helt övertygad om att när man är ledsen, så ska man varken visa detta eller sörja. Man ska "helt enkelt" inte vara ledsen! Just därför har jag alltid, alla tider, pressat tillbaka alla sorger jag gått igenom. Detta var naturligt för mig! (det har jag fått lida av senare, kan jag lova) Det känns fortfarande onaturligt för mig att gråta, eller att bara släppa ut mina sorger och känslor. Jag pressar fortfarande tillbaka mina känslor när jag är ledsen, men försöker åtminstone att påminna mig själv om att jag inte borde det, nu för tiden.
Redan när jag gick i fyran ifrågasatte jag varför jag ens lever, inför min mamma. Hon förstod nog inte riktigt hur "illa" det var med mig. Jag själv förstod då inte att det var konstigt det jag kände.
Jag trodde att alla kände sig sådär! Men nu på senare år så har jag fått känna riktig glädje och förundrats över hur annorlunda det känns om man jämför med hur det var när jag var yngre.
Det var först i nian som jag nådde min gräns. Jag hade nog förträngt jobbiga känslor alltför länge. I nian blev i alla fall en av våra dåvarande hundar, Lillie, påkörd mitt framför mina ögon. Då brast det totalt. Reaktionen var inte direkt normal även om det kanske inte märktes på en gång. Jag grät förstås. Och det är väl normalt! Men skillnaden är att jag låg på golvet, grinade och skrek i mer än en vecka. Och nä. Det är inte normalt. Det var mycket som ville ut då. Trycket var på tok för stort.
Efter det där borde jag ha vaknat upp och insett att så som jag mådde och kände mig, det var inte normalt. Man ska inte känna sig så som jag gjorde. Men jag fattade helt enkelt inte att man kunde vara gladare eller känna sig bättre! Det existerade inte för mig. Hade jag vetat om det så hade jag ändå inte känt mig värd det.
Just precis då träffade jag en kille. Jag tänker inte berätta om hela våran historia, för det har jag lagt bakom mig nu. Men det var ett väldigt destruktivt förhållande vi hade. I alla fall så lyckades jag med hjälp av glädjen över att uppleva kärlek, pressa tillbaka alla dåliga känslor igen. För det är så jag är van att hantera sorg! Gömma undan allting utan att prata om det eller försöka bearbeta det.
Men efter olyckan med Lillie var ingenting sig likt längre. Jag kände mig rastlös och mådde sämre än någonsin. Skolan gick åt helvete eftersom jag var helt orkeslös. Det var för mycket som tyngde mig, vilket resulerade i att jag inte skötte skolan överhuvudtaget. Mådde ännu sämre efter att det tagit slut med killen jag älskade. Jag vet att jag gick igenom fler förhållanden med killar jag tyckte om, men när dom kom för nära så flydde jag. Jag var rädd för deras känslor och ville inte att mina egna skulle bli för starka. Jag var helt enkelt inte redo!
Dock så insåg jag för något år sedan att jag var tvungen att ge mig tid att sörja. Jag var tvungen att tänka på allt, prata om allt jag upplevt och gråta så mycket jag kunde! Jag bearbetar fortfarande mina känslor och kommer gång på gång ihåg saker som jag aldrig tog itu med. Och just nu mår jag bättre än jag någonsin gjort!
Jag var helt övertygad om att när man är ledsen, så ska man varken visa detta eller sörja. Man ska "helt enkelt" inte vara ledsen! Just därför har jag alltid, alla tider, pressat tillbaka alla sorger jag gått igenom. Detta var naturligt för mig! (det har jag fått lida av senare, kan jag lova) Det känns fortfarande onaturligt för mig att gråta, eller att bara släppa ut mina sorger och känslor. Jag pressar fortfarande tillbaka mina känslor när jag är ledsen, men försöker åtminstone att påminna mig själv om att jag inte borde det, nu för tiden.
Redan när jag gick i fyran ifrågasatte jag varför jag ens lever, inför min mamma. Hon förstod nog inte riktigt hur "illa" det var med mig. Jag själv förstod då inte att det var konstigt det jag kände.
Jag trodde att alla kände sig sådär! Men nu på senare år så har jag fått känna riktig glädje och förundrats över hur annorlunda det känns om man jämför med hur det var när jag var yngre.
Det var först i nian som jag nådde min gräns. Jag hade nog förträngt jobbiga känslor alltför länge. I nian blev i alla fall en av våra dåvarande hundar, Lillie, påkörd mitt framför mina ögon. Då brast det totalt. Reaktionen var inte direkt normal även om det kanske inte märktes på en gång. Jag grät förstås. Och det är väl normalt! Men skillnaden är att jag låg på golvet, grinade och skrek i mer än en vecka. Och nä. Det är inte normalt. Det var mycket som ville ut då. Trycket var på tok för stort.
Efter det där borde jag ha vaknat upp och insett att så som jag mådde och kände mig, det var inte normalt. Man ska inte känna sig så som jag gjorde. Men jag fattade helt enkelt inte att man kunde vara gladare eller känna sig bättre! Det existerade inte för mig. Hade jag vetat om det så hade jag ändå inte känt mig värd det.
Just precis då träffade jag en kille. Jag tänker inte berätta om hela våran historia, för det har jag lagt bakom mig nu. Men det var ett väldigt destruktivt förhållande vi hade. I alla fall så lyckades jag med hjälp av glädjen över att uppleva kärlek, pressa tillbaka alla dåliga känslor igen. För det är så jag är van att hantera sorg! Gömma undan allting utan att prata om det eller försöka bearbeta det.
Men efter olyckan med Lillie var ingenting sig likt längre. Jag kände mig rastlös och mådde sämre än någonsin. Skolan gick åt helvete eftersom jag var helt orkeslös. Det var för mycket som tyngde mig, vilket resulerade i att jag inte skötte skolan överhuvudtaget. Mådde ännu sämre efter att det tagit slut med killen jag älskade. Jag vet att jag gick igenom fler förhållanden med killar jag tyckte om, men när dom kom för nära så flydde jag. Jag var rädd för deras känslor och ville inte att mina egna skulle bli för starka. Jag var helt enkelt inte redo!
Dock så insåg jag för något år sedan att jag var tvungen att ge mig tid att sörja. Jag var tvungen att tänka på allt, prata om allt jag upplevt och gråta så mycket jag kunde! Jag bearbetar fortfarande mina känslor och kommer gång på gång ihåg saker som jag aldrig tog itu med. Och just nu mår jag bättre än jag någonsin gjort!
Min nutid
Jag tog mig aldrig igenom gymnasiet eftersom det hände för mycket runt omkring, så nu kommer jag att börja på forsa folkhögskola, hösten 2011. Från att jag hoppade av Nytorp i julas 2010 tills nu har jag inte haft någon sysselsättning. Jag har gått på arbetsförmedlingen och jobbcoach för att få någon liten inkomst, men hade absolut 0 kr/månaden i flera månader. Nu de sista månaderna har jag fått några kronor däremot.
Jag har ett förhållande med min kära Olle och spenderar mycket tid här hemma i hans lägenhet med honom. Jag försöker verkligen att hålla ordning här, men blir hela tiden så himla omotiverad och trött på att inte ha något mål här i livet. Det är inte direkt roligt att inte ha någon sysselsättning. Det är heller inte roligt när Olle i princip försörjer mig eftersom jag själv inte kan det.. Kan säga att det tär på mitt humör ganska mycket.
Här hemma i lägenheten bor även mina tre kära råttor; Captain Hook, Cri-kee och Beat it. De är mina bebisar som jag älskar otroligt mycket! Blir mycket mys och gos, speciellt när jag är ensam hemma och vill kela lite. Dom är så himla goa! Ni som aldrig riktigt ger råttor en chans, vet verkligen inte vad ni går miste om. De är som små tillgivna småhundar. Smarta, personliga och tycker ofta om att bara sitta och mysa i knäet på oss människor. Dom är kontaktsökande och härliga och älskar verkligen oss människor!
Jag har ett förhållande med min kära Olle och spenderar mycket tid här hemma i hans lägenhet med honom. Jag försöker verkligen att hålla ordning här, men blir hela tiden så himla omotiverad och trött på att inte ha något mål här i livet. Det är inte direkt roligt att inte ha någon sysselsättning. Det är heller inte roligt när Olle i princip försörjer mig eftersom jag själv inte kan det.. Kan säga att det tär på mitt humör ganska mycket.
Här hemma i lägenheten bor även mina tre kära råttor; Captain Hook, Cri-kee och Beat it. De är mina bebisar som jag älskar otroligt mycket! Blir mycket mys och gos, speciellt när jag är ensam hemma och vill kela lite. Dom är så himla goa! Ni som aldrig riktigt ger råttor en chans, vet verkligen inte vad ni går miste om. De är som små tillgivna småhundar. Smarta, personliga och tycker ofta om att bara sitta och mysa i knäet på oss människor. Dom är kontaktsökande och härliga och älskar verkligen oss människor!
Har bestämt mig för att göra denna utmaningen!
2011-08-19 @ 11:51:56
U T M A N I N G E N
Dag 01
Om mig
Dag 02
Min första kärlek
Dag 03
Mina föräldrar
Dag 04
Det här åt jag i dag
Dag 05
Vad är kärlek?
Dag 06
Min dag
Dag 07
Min bästa vän
Dag 08
Ett ögonblick
Dag 09
Min tro
Dag 10
Det här hade jag på mig i dag
Dag 11
Mina syskon
Dag 12
I min handväska
Dag 13
Den här veckan
Dag 14
Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15
Mina drömmar
Dag 16
Min första kyss
Dag 17
Mitt favoritminne
Dag 18
Min favoritfödelsedag
Dag 19
Detta ångrar jag
Dag 20
Den här månaden
Dag 21
Ett annat ögonblick
Dag 22
Det här upprör mig
Dag 23
Det här får mig att må bättre
Dag 24
Det här får mig att gråta
Dag 25
En första
Dag 26
Mina rädslor
Dag 27
Min favoritplats
Dag 28
Det här saknar jag
Dag 29
Mina ambitioner
Dag 30
Ett sista ögonblick
Detta inlägget kommer jag att radera och skriva igen när dagarna är slut.
Då kommer jag även att länka varje inlägg osv så att det är lätt att navigera!
Dag 01
Om mig
Dag 02
Min första kärlek
Dag 03
Mina föräldrar
Dag 04
Det här åt jag i dag
Dag 05
Vad är kärlek?
Dag 06
Min dag
Dag 07
Min bästa vän
Dag 08
Ett ögonblick
Dag 09
Min tro
Dag 10
Det här hade jag på mig i dag
Dag 11
Mina syskon
Dag 12
I min handväska
Dag 13
Den här veckan
Dag 14
Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15
Mina drömmar
Dag 16
Min första kyss
Dag 17
Mitt favoritminne
Dag 18
Min favoritfödelsedag
Dag 19
Detta ångrar jag
Dag 20
Den här månaden
Dag 21
Ett annat ögonblick
Dag 22
Det här upprör mig
Dag 23
Det här får mig att må bättre
Dag 24
Det här får mig att gråta
Dag 25
En första
Dag 26
Mina rädslor
Dag 27
Min favoritplats
Dag 28
Det här saknar jag
Dag 29
Mina ambitioner
Dag 30
Ett sista ögonblick
Detta inlägget kommer jag att radera och skriva igen när dagarna är slut.
Då kommer jag även att länka varje inlägg osv så att det är lätt att navigera!
