Tänk vad ett litet hej kan göra. Det kostar oss inget alls att hälsa. Hej till busschaffisen, folk man möter osv. Ett enkelt hej och/eller ett litet leende. Vad är det värsta som kan hända? Att inte få en hälsning tillbaka kanske? Men det är deras förlust. Dem känner sig antagligen dum som inte hälsade tillbaks eller så hörde de bara inte att man hälsade.
Att någon hälsar på mig och att få hälsa tillbaks kan ibland göra min dag.

Jag tycker att folk ska sluta att titta ned i marken när de går runt på stan. Att kolla nedåt kan göra oss negativ och nere. Om man däremot tittar uppåt så fylls man av glädje. En glädje jag inte känt till förrän en mycket god vän sa det till mig för inte så länge sedan.

När jag känner mig på dåligt humör brukar jag påminna mig själv. Jag tycker inte om att komma på mig själv med att gå och kolla ner i marken. "Kolla uppåt dumme fanskap! Vad tjänar det till att vara sur och tvär?!". Så då gör jag det. Kollar upp i himlen. Första blicken känns nästan fånig och som om det inte hjälper. Men så kollar jag upp igen och kanske än en gång. Då kan jag inte låta bli att le. Det är som om himlen ser ner på mig och ler, hur taskigt väder det än är!

Gå rakryggad, håll blicken uppe och våga hälsa på människor. Var stolt! Alla borde vara stolta över sig själva, för visst är vi fantastiska?