Känner ett skumt behov av att säga sanningen till dig. Sanningen som var då, menar jag. Det känns konstigt att vi skildes åt som värsta fiender. Jag vet att du hatar mig, men jag hatade dig mer. För allt du gjort. Allt du utsatt mig för.

Men jag ljög otroligt mycket den sista tiden vi pratade. Vet du varför? Jo,handen på hjärtat, För att jag ville få ett avslut. Jag ville släppa taget om dig och gå vidare. Jag ville att du skulle göra detsamma. Därför ljög jag.

Men jag har haft några sjukt skumma drömmar där du är med. Jag står inte ut med att du tror att jag talade sanning. Så därför skriver jag här. Du läser inte ens min blogg och vet väl inte ens att jag har den, så därför skriver jag det här. Du kommer aldrig att se det, men jag kommer med ens att känna mig några kilo lättare. Jag kan låtsas att du vet. Jag kan leka med tanken om att du ser detta. Förstår du?

Jag vill inte sitta och vara hatad pga en lögn.

Det var inte bara ett självdestruktivt betéende. Det var inte bra för någon av oss. Men jag är inget svin. Jag ville aldrig såra dig.

Hatet jag känt sedan sist har svalnat. Just nu känner jag mig verkligen neutral. Du är så långt bort för mig, förstår du. I en annan värld. Men jag längtar inte tillbaka. Inte nu längre. Vet att det var längesen, men jag vill inte behöva ljuga mer. Den här gången ljuger jag inte.