Nu har jag äntligen lyckats med något! Enda sedan i torsdags då jag tog det tunga beslutet att gå ifrån Olle, så har jag lyckats se till att ha 100% närvaro. Vet inte riktigt hur det gått till egentligen. Antar att jag bara känner att jag vill lära mig att leva för egen vilja och för min egen skull. Leva ett liv och vara lycklig. Känna glädje över att leva! Inte så som det varit tidigare i alla fall.

Ser mig om efter boende nu, men det verkar som om jag kan bli inneboende i Hannahs lägenhet med tanke på att hon ev ska flytta med Jimmy till stockholm. På så vis behöver hon inte bestämma sig direkt och jag kan även få känna efter hur den känns innan vi går vidare och tar ett riktigt beslut.

Längtar efter känslan av att få vara självständig, må bra och att känna att jag vill leva. Det funkar jättebra att prata med Eva, kuratorn på forsa folkhögskola, och nu får jag även rådgivning från Anna-Lena (sjukgymnast) om hur jag kan göra för att förbättra mina vanor.

Jag och mamma har bestämt att vi ska börja simma ett par dagar i veckan och så ska jag även vara med på ett tungt träningspass i veckan med bromanpersonalen på forsa. (Passet kallas för teachers torture) För övrigt har jag väl tänkt försöka röra mig åtminstone varannan dag. Promenader först och främst och när konditionen förbättras så ska jag jogga. Har ju min crosstrainer här hemma, vilket kommer att passa bra i vinter.

Hårda tag för mig, med andra ord! Har förstått att det bara är jag själv som kan förändra min livssituation, men det är först nu som jag ens vill och tycker att det är värt att ta tag i saken. Jag är trots allt tjugo år (snart 21) och har inte lust att gräva ner mig nått mer. Det är så lätt att vara djupt deprimerad och låta tiden gå.. Men då får jag inget gjort! Inget plugg, sköter inte tiderna och har hög frånvaro. Men nu är det som sagt dags för en förändring. Denna veckan är en bra början!

Fan vad jag är bra! Det här klarar jag finemang!