Fy sjutton vilken dag! Lyckades hålla mig på bra humör åtminstone fram till sociala inriktningen (12:30-15:30). Efter en diskussion förgrenat sig och skenat iväg och till slut hamnat på jämställdhet så gick en viss person mig rätt bra på nerverna. Nämligen en liten dam som inte bara är väldigt materiell och "blir glad så länge jag har pappas kreditkort, trehundra par skor och oanvända märkeskläder varje dag", utan även säger att kvinnor är dumma i huvudet och inte förtjänar samma lön som män (trots samma utbildning/yrke/kompetens). Men nej. Jag tror inte att glädje kan köpas för pengar. Skulle jag någonsin bli så materiell och egoistisk så får ni gärna döda mig långsamt.

Men ja åter till saken. Vi gled in på jämställdhet och en kille i vår grupp som jobbar på en OK-mack här i Hudiksvall berättade om folk som kommer och frågar om hjälp ang. deras bilar. Då får han alltid hänvisa lite snällt till den kvinnliga mekanikern som jobbar där, men tydligen så envisas dessa jävlar med att fråga honom TROTS att dom ser att han faktiskt frågar henne för att hitta svar på deras frågor.
Detta är bara ett av flera exempel angående denna kvinnliga mekanikern. Det finns människor som TVÄRVÄGRAR att ta emot hennes hjälp och säger att dom vill ha hjälp från en karl. Wtf, liksom?

Tjejen i vår grupp är moderat och tycker att det är bra som det är. Snacka om att jag blev eld och lågor och eftersom jag redan var på dåligt humör så gjorde detta mig förbannad. Så länge hon har det bra så är det lugna puckar. Kunde faktiskt inte hålla masken utan skrek rätt ut att hon var den mest egoistiska människa jag träffat någonsin. Ibland förstår jag inte hur jag står ut med att umgås med henne överhuvudtaget.. F.d mobbare, moderat, kaxig, egoistisk och konsument ut i fingertopparna. Min raka motsats skulle jag vilja kalla det..

Jag orkade helt enkelt inte hålla humöret uppe idag. Är trött på livet, trött på mänskligheten, trött på alla orimliga krav, trött på könsfördelning, trött på småflickor som låtsas vara små kvinnor eller rent ut sagt, trött på allt.

Det var längesen jag funderade så starkt på att göra slut på det hela så som jag gjort idag. Idag har det brunnit för mig. Jag kom på mig själv med att inse att världen aldrig kommer att bli bättre. Det finns inget hopp. Det enda man kan göra är att blunda för all skit för evigt eller ta den enkla utvägen och göra slut på sitt onödiga liv. Jag förstår inte varför jag måste plåga mig själv med det här. Vill verkligen inte leva i en sån här värld alls.. Jag skäms över att vara människa.

Ja man kan säga att jag har varit både bitter, arg och ledsen idag. Har verkligen inte ork för såna här tankar just nu egentligen och det går att se ganska tydligt eftersom jag bryter ihop totalt. Förstår inte hur folk kan sitta på sina feta arslen och tänka att "så länge jag har det bra....".