Men just idag verkar inte tröttheten nå hela vägen. Ligger och känner att min vilopuls är högre än normalt. Upptäcker att jag blir andfådd av att ligga och försöka sova. Huvudet är totalfokuserat på minecraft och bygget jag håller på med. Snäälla, snälla medicinen, gör mig trött!

Det här inlägget kommer nog att bli väldigt rörigt. Har inte hunnit sortera alla tankar och känslor än. Vet inte riktigt hur jag vill göra med livet just nu. Den jag älskar har svårt att ge och är på tok för uppslukad av sitt eget liv. Nu behöver jag honom mer än någonsin men han behöver inte mig. Jag tror ärligt talat att jag skulle må bättre av att inte vara med honom alls än att det är såhär.

Nu i lördags så hade jag lagat mat och donat, sett fram emot en mysig hemmakväll eftersom skolan börjar närma sig igen. Självklart blir jag bortvald mot en utekväll med grabbarna istället. Känns inte värt att vara med någon som inte vill ge. Du verkar inte vilja göra någonting för mig. Det enda du gör är sitter klistrad framför datorn. Det spelar ingen roll om jag är där och kanske vill göra någonting annat. Du bara sitter där. Senast igår berättade du att du inte skulle klara av att sluta sitta vid datorn så mycket som du gör. Du behöver tydligen sysselsätta huvudet precis hela tiden. Dyka in i en drömvärld för att slippa verkligheten. Har du glömt bort att jag finns i din verklighet? Betyder inte det någonting? Jag känner mig ganska värdelös av att bli behandlad såhär.

Du är med mig när det passar dig. Du har sex med mig när det passar dig. Du ägnar några av dina dyrbara minuter med mig om det nu passar dig. Lagar jag mat så blir jag bortslussad direkt efteråt för att du ska kunna umgås med dina vänner. Du kunde inte ens tänka tanken att se till att komma hem efter krogen och vara med mig, nej. Du ville ha alla dörrar öppna så att du eventuellt kunde dra på efterfest också. Bäst att skjutsa hem Nathalie så att hon slipper vänta. Så att du slipper känna dig pressad att komma hem någorlunda tidigt för att vara med mig. Det är minsann inte värt att komma hem direkt efter krogen för att umgås med mig. Det värsta är att tankarna gled in på "vill han ha med sig någon annan tjej hem eller..?". Inte för att jag tror det om dig egentligen, men det är svårt att låta bli att tänka så.. Du har aldrig låtit så angelägen om att få skjutsa hem mig bara för att du ska ut..

Frågan är om jag ska fortsätta sitta här och känna mig som en reserv, eller om jag ska kasta mig ut i osäkerheten trots mina ostadiga ben och hoppas på det bästa..? Du har redan visat för mig att du inte kan eller vill förändra ditt sätt mot mig. Du är helt enkelt för bekväm där vi är och jag är inte nöjd såhär. Jag vill ha kärlek och det verkar du inte kunna ge just nu.

Jobbigt läge det här, speciellt med tanke på att jag så gärna vill att det bara ska kunna funka! Varför kan inte du visa mer intresse för mig? Eller varför kan inte jag nöja mig med det jag får? Eller nä. Jag ska inte behöva nöja mig med det här... Bättre förtjänar jag faktiskt. Jag vill bli behandlad på samma sätt som jag behandlar dig. Jag längtar efter att få känna att du längtar efter- och vill vara med med mig, för en gångs skull. Är det inte meningen att du ska försöka få mig att känna mig som världens bästa, så som jag försöker för dig?

Det värsta är att detta är en typisk vinterperiod för oss. Såhär var det förra vintern också. Finns inte mycket att göra, men förut spelade vi i alla fall gemensamt, vilket vi inte kan göra nu. Nu gör vi nästan ingenting tillsammans.. Det kanske vänder sen, med andra ord? Men frågan är om jag orkar vänta.. Nu för tiden börjar jag nästan fundera om du försöker skrämma bort mig med flit..

Kryper till sängs och läser lite Jurassic park så länge, inte blir man trött av att sitta vid datorn i alla fall! Kände bara för att skriva några rader när jag ändå inte kunde sova.