Jäkla humör. Jäkla Olle som var så trött och inte orkade vara med mig idag trots att jag berättade att jag verkligen behöver det. Jäkla mig som ställer upp trots att jag inte får någonting tillbaka. Jäkla mig som inte bara kan släppa taget och inse att jag kanske egentligen skulle må bättre utan dig. Jävla skithumör. Det blir svårare och svårare att undvika de dåliga tankarna och känslorna.

Förstår inte varför du sa att du låg och skulle sova, men så ser jag dig sitta och spela via steam? Varför ljuger du? Jag kan inte fortsätta ställa upp för dig när jag inte ens kan förvänta mig samma sak tillbaka, det funkar inte så. Känner mig bara utnyttjad. Sitter på någon slags "on hold" här och känner mig helt jävla värdelös. Ibland passar jag och ibland inte. Jag vet att du har det tufft men jag har det fan inte så jävla enkelt jag heller. Men det verkar du skita i totalt. Ser du bara din egen smärta?

Förstår inte varför jag sitter och lider för två, känner medkänsla och bryr mig om dig. Försöker ställa upp och finnas för dig i tunga tider. Men vad får jag tillbaka..? Jag blir bortkastad.. Som ett urtuggat tuggummi. Fyfan. Tur som fan att du inte läser min blogg, för då kan jag verkligen skriva av mig allt jag bara kan. Slippa säga precis som det är inför dig så att jag inte förlorar dig. Förstår inte varför jag fortfarande har hopp kvar. Förstår inte hur du kan beté dig som du gör mot mig och sen säga att det är en massa fel på mig. Det gör ont i mig.

Jag håller på att bryta ihop fullständigt och vet inte hur jag ska göra för att bromsa.